fredag, maj 15, 2009

I Norrbotten har vi lavskrikan som landskapsdjur

Via Björnbrum hittar jag till bloggen "Tio meter över havet" och kallskänkans bloggpost "Tacksamheten":

"Platschefen går förbi. Han stannar upp lite så där “förresten” och ber en följa med in på kontoret. Drar ett skämt på väg bort genom kassalinjen. Nickar mot stolen framför skrivbordet och säger kanske nått om vädret medan han själv sätter sig på andra sidan.
“Ja, så var det ju det där med din anställning; det finns tyvärr inget jobb för dig här mer.”
Ditt “V-va?” Inte kan du ha hört rätt, ni letar ju efter mer personal, du jobbar ju skiten ur dig varje dag med ett leende på läpparna.
“Va?!” Med paniken i bröstet, räkningarna innanför lägenhetsdörren, socialen vid Redbergsplatsen. Ilskan i tårarna nerför dina kinder.
“Nu får du lugna ner dig. Vi behöver faktiskt inte motivera varför, du är bara extraanställd”



Norrbotten har en fin landskapsfågel. I Västerbotten undrar jag om de är så nöjda med sin nötskrika som mest tjattrar om att det måste bli lättare att göra folk arbetslösa?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Det är ju en riktig storskogs- och norrlandsfågel, men jag har faktiskt sett ett par lavskrikor (och hört, de väsnades en del) för många år sedan i en skog strax söder om Stockholm. Orädda var de också. Undrar vad de hade här att göra?

Knapsu sa...

Lavskrikan är en fin fågel och så väldigt oskygg att den kan äta från händerna om det vill sig!
De var väl på semester?? :-D

Björn Nilsson sa...

De kanske var och idrottade? Detta hände i ett klassiskt område för friluftande och springande och gående i naturen.