Allianspartierna har ju under sin tid vid makten visat en förbluffande förmåga att hitta på saker och ting som helt och hållet saknar stöd i forskning eller i expertiskunskap. Utbildningsministern läste ju till och med statistiken upp och ner, för att sedan påstå att den svenska skolan var så dålig som den alltså inte alls var.
Ett annat sätt brukar ju vara att man "tror på" eller är "övertygad" om något som vid en närmare anblick är helt befängt.
"Generellt hämmar höga skatter utbildning, företagande och arbete. I Centerpartiet är vi övertygade om att alltför höga skatter långsiktigt leder till sämre välfärd" häver nu några centerpartister ur sig på SvD Opinion.
All forskning visar ju att de länder som är kända för att ha de högsta skatterna också har de bästa välfärdssystemen. Sverige och de nordiska länderna är ju ett bevis för detta. Den svenska välfärdsmodellen har varit hyllad världen över. Att välfärden har minskat i Sverige beror ju på det ökade inslaget av nyliberal ideologi i den förda politiken, med skattesänkningar, privatiseringar, sämre trygghetssystem och ökade samhällsklyftor.
I artikeln presenteras undertecknarnas fyrpunktspaket med skattesänkningar (kan dom inte byta skiva nångång?) och som slutkläm kommer då igen ett sånt där härligt påstående:
"Låga skatter tog Sverige från 1800-talets misär till 1900-talets välgång. Nu måste vi sänka skatterna för att skapa 2000-talets välfärd"
Sanningen är att det stora välståndssprånget i Sverige ägde rum under 1950-talet. Då ökade skatteuttaget från 20 till 30% av BNP, vilket innebar en ökning från 30 till 50% av det privata konsumtionsutrymmet. Där kan vi snacka om skattehöjning!
Den största delen av detta var transfereringar, dvs barnbidrag, sjukpenning och pensioner. Under samma tid fick allt fler fri skolgång, fria skolmåltider och fria skolböcker. För den genomsnittslige arbetaren som fick sin skatt höjd från cirka 30 till 50% var omfördelningen via skattesystemet en ren vinst.
Under denna tid ökade BNP med 4% årligen och tillväxten var den högsta i Europa, tack vare den politik som innebar en ökad omfördelning via högre skatter.
Mycket mer finns att orda om skatter men det blir för långt den här gången, så kanske att jag finner anledning att återkomma i ämnet.
Läs även andra bloggares åsikter om skatter, skattesänkningar, välstånd, välfärd, alliansen, socialism, nyliberalism, fördelningspolitik
9 kommentarer:
Man kan lägga till några noter här:
1. När skatterna började dra i höjden hade SAP-LO:s ledare svårt att förklara sammanhangen, nämligen att kollektiva välfärdssystem är billigare än privata lösningar för de flesta. Och därmed började skattegnället även bland välbetalda arbetare.
2. "Den solidariska lönepolitiken" ledde till att framgångsrika storbolag gjorde jättevinster medan en del arbetargrupper inte fick så stora lönepåslag. Det skapade också missnöje.
3. En del sådana här sammanhang ses klart först i efterhand. Och femtio-sextiotalet går ju inte att veva i repris, utan det kommer att krävas nya lösningar.
Effekterna av skattepolitiken under 50-talet blev väl att de som hade det sämst ställt och medel- och låginkomsttagarna fick det bättre, medan t.ex högavlönade tjänstemän "stod still", därav "skattegnället". Även om även de fick högre standard totalt.
Sedan var ju de allra rikaste (storbolagens ägare) också stora vinnare eftersom deras investerade kapital ökade kraftigt i värde tack vare tillväxten.
Nej, vi kan inte köra 50-60-talet i repris (Hur gärna än Sverigedemokraterna vill det). Men med fortsatta skattesänkningar så kanske vi kör förkrigstiden i repris?
Det var en kombination av vad som hände med skatter, i avtalsrörelserna och i ekonomin i stort. Jag har tittat på en del lönestatistik över lång tid och där är det uppenbart att löneskillnaderna under en tid minskade. Låglönesatsningarna fungerade alltså. Eftersom det under vissa perioder var brist på arbetskraft (det var faktiskt nästan ingen arbetslöhet vid några tillfällen!) hjälpte det till att trycka upp lönerna också.
Jag tror på nya lösningar för att komma förbi den nyliberala katastrofen, men vilka partier och grupper är beredda att förespråka en sådan politik?
"När människor mår bra, det är då företagen och det offentliga går bra".
Notera att människorna nämns först.
Just nu är vi en bra bit från det samhället. Men det blir förhoppningsvis en kursändring nästa höst.
/Meikäläinen
Förr talade socialdemokrater om solidaritet, på 90-talet byttes det ut till soliditet.
Vi får hoppas på ett byte tillbaka.
Meikäläinen börjar bli lite smått förbannad på borgarpacket, som man sa på den tiden Meikäläinen var ung.
Och mest på alla smilfinkar som glider med dessa borgare som gör livet jävligt svårt för de mest utsatta i samhället.
Det är inte värdigt vårt samhälle att ha på det sättet. Skrik-Maud och Tornberg och deras gelikar ska hädanefter bemötas stenhårt på alla punkter. Så det så.
/Meikäläinen
Meikäläinen: Den där kommentaren, eller åtminstone delar av den, borde bli ett separat inlägg på denna blogg!
Okej?
Intressant att Knapsu skriver att vi har ett av världens bästa välfärdsssystem,men vi kanske för den skull inte har värödens bästa välfärd. Kanske dags att sätta människorna före systemen. Bästa välfärden är väl ändå när människor kan försörja sig själv och leva på sin lön. På det sättet skapar vi mer resurser till oss alla och framförallt till de som behöver det mest.
Jag citerar ur inlägget:
"Den svenska välfärdsmodellen har varit hyllad världen över. Att välfärden har minskat i Sverige beror ju på det ökade inslaget av nyliberal ideologi i den förda politiken, med skattesänkningar, privatiseringar, sämre trygghetssystem och ökade samhällsklyftor"
Observera skrivningarna "har varit" och "har minskat" i citatet.
Ja, jag håller med om att bästa välfärden är när människor kan försörja sig själv och leva på sin lön.
Skattesänkningar tror jag inte kommer att stärka den generella välfärden, snarare försämra den.
Skicka en kommentar