onsdag, oktober 17, 2012

Vinstintresset i välfärden handlar om drömmen om en vit Lamborghini

Sverige är ett extremt marknadsliberalt land. Ingen annanstans har man sålt ut sin välfärd som vi har gjort i Sverige, och i hela världen är det enbart i Sverige och Chile som man får ta ut vinst ur skattefinansierad verksamhet.
Det är också extremt lätt att starta ett företag för att komma åt allas våra skattepengar som vi avstått från för att ha en jämlik och gemensam välfärd.

När frågan om vinster i välfärden debatteras framställs det enda partiet som, liksom i princip hela Sveriges befolkning, vill ha en likadan ordning som i övriga världen som extremister, medan de övriga 7 partierna utmålar sig som ansvarstagande realister.
Att de borgerliga partierna vill stjäla våra skattepengar för att dela ut dem till skattesmitande storföretag är ju inget konstigt, det är ju för det första helt i linje med deras ideologi. En ideologi där den vanlige hederligt arbetande Svensson skall få det sämre och sämre för att de rika på så sätt skall få mera och mera rikedomar att samla på hög. För det andra så gynnar de sig själva eftersom de borgerliga politikerna i stor utsträckning har ekonomiska intressen i de företag som ägnar sig åt att dia vår skattekassa.

Att däremot Socialdemokraterna med sitt historiska folkhemsbygge, förespråkar att de pengar vi betalar till allas vår gemensamma kassa för att ha en värdig välfärd, lika för alla, med skolor, vård och ett trygghetssystem skall få försvinna ner i rika aktieägares plånböcker kan ju tyckas lite märkligt men äger sin förklaring. Precis som fallet är med många av de moderata riksdagsmännen så gäller det helt enkelt bara att följa pengarna.
Exemplen på socialdemokratiska politiker med fingrarna i den veritabla syltburk för privat vinning som vår gemensamma skattekista har förvandlats till är många. Låt oss ta några exempel:

Widar Andersson är en av de "socialdemokrater" som allra mest framhärdat för att privata företag skall få ta ut vinster ur offentlig sektor och har skrivit tonvis med debattartiklar i ämnet. Han har arbetat som rådgivare åt Carema.

Thomas Bodström gillar också vinster inom skolsektorn. Han är nämligen aktieägare i friskolan Pysslingen.

Den "socialdemokratiske" kommunpolitikern i Kungsbacka, Ola Salsten har tillsammans med sin kollega tjänat 400 miljoner på friskolekoncernen Baggium.

Jan Emanuel Johansson tjänade 250 miljoner på försäljningen av sitt hem för ensamkommande flyktingbarn och misstänks nu för skattebrott.

Så på ena sidan har alltså socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven över 80% av befolkningen och cirka en miljon socialdemokratiska gräsrötter och på andra sidan har han en handfull "socialdemokratiska" politiker som Jan E Johansson som vill förverkliga sin pojkdröm om en vit Lamborghini.
Där mitt emellan sitter partiledaren Stefan Löfven som vill "tillvarata allas intressen" och försöker hitta en kompromiss.

Kompromissen mellan vinst och icke vinst, folket eller partikompisarna, verkar för Löfven bli partikompisarna och deras vinst!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

5 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

I England fanns det åtminstone för några år sedan några figurer som kallade sig Class War och som bedrev sitt klasskrig genom att elda upp rika knösars Porschar. Man kanske kunde tänka sig en avläggare som även eldar Lamborghini? Eller åtminstone gör som Asfaltsdjungelns Indianer i Stockholm: släpper luften ur däcken på skryt-åken!

martin sa...

En ivrigt insmilande riksdagsman frågade mig en dag. Det ni håller på med, är det inom apoteksbranschen?
Jag sa nej och gav mig in på att förklara vad vi gjorde, jag märkte på den glasartade blicken att jag tappade publiken redan vid nej. När jag var klar var det som han vaknade upp när jag tystnat. Han sa ett plikttroget, intressant det där hörru, tittade på klockan och beblandade sig med strömmen av riksdagsmän som kom från kammaren och försvann.
Jag såg efter honom medan jag funderade på vad som just hänt, jag kände mig illa till mods.

Bert Bodin sa...

Bra att du pekar på dessa missförhållanden.

Vad gäller avregleringar är regeringen "duktigast i klassen" tror de. Du nämner Sverige och Chile, som exempel i välfärden.

Men även på infrastruktur är vi absolut "bäst i klassen", t.ex. avregleringen av tågtrafiken. Trots det kaos som utmärkte Englands tågtrafik efter avreglering där, så skulle Sverige ändå göra om samma misstag.

Tala om att lära sig av andra.

Bert Bodin sa...

... Glömde...

Inte heller skymtar vi några ambitioner till att bli föregångare på miljöområdet.

Denna regering är en "låt gå-regering".

Det passar bra: Låt gå!

Knapsu sa...

Bert: ja låt dem gå!